Mätt i omsättning under 2021 kommer Nordens fyra största tidningsföretagen från fyra länder. Den enskilt största aktören, med en omsättning på motsvarande 808 miljoner euro, är det svenska medieföretaget Bonniers nyhetsmediedivision: Bonnier News. Bonnier News bedriver tidningsutgivning i stora delar av Sverige. Norska Schibsted och finländska Sanomas motsvarigheter – Schibsted News Media och Sanoma Media Finland – är näst och tredje störst. Fjärde störst är danska JP/Politikens Hus.
När det gäller de största tidningsföretagen är de relativt jämnt fördelade mellan de fyra stora nordiska länderna. Norge och Sverige är representerade av tre företag vardera, medan Danmark och Finland har vardera två. Inget isländskt bolag finns med bland de tio största.
I tre fall av tio utgör tidningsverksamheten ett affärsområde i en större företagskoncern. Det handlar om Bonnier, Sanoma och Schibsted, vilka samtliga har betydande verksamheter både inom och utanför den övriga mediemarknaden. I resterande sju företag utgör dagstidningsutgivning, eller tidningsrelaterad verksamhet, den dominerande intäktskällan. Det största tidningsföretaget i fråga om antalet enskilda titlar är norska Amedia, som svarar för utgivningen av ungefär 100 lokala dagstidningar samt den nationella nyhetssajten Nettavisen.
I fråga om ägarskap är fyra av tio de företagen börsnoterade. Bland de resterande sex är en handfull majoritetsägda av ideella stiftelser. Stiftelser är också den största enskilda aktieägaren i två av de börsnoterade företagen: Schibsted (Stiftelsen Tinius) och Sanoma (Jane och Aatos Erkkos stiftelse). Den relativt betydande förekomsten av stiftelser som ägare av stora tidningsföretag är ett kännetecken för de nordiska tidningsmarknaderna i ett europeiskt perspektiv. Samtidigt är endast ett av de tio största tidningsföretagen fortsatt kontrollerat av en familj. Historiskt sett har det familjeägda bolaget varit en mycket vanlig ägandeform inom tidningsbranschen i Norden. Det kvarvarande företaget är Bonnier News, som ingår i den familjeägda koncernen Bonnier Group.
Trots en trend mot en ökad internationalisering av västvärldens mediemarknader under de senaste decennierna är förekomsten av utländska ägarintressen på de nordiska tidningsmarknaderna relativt begränsad. Endast tre av de tio största tidningsföretagen har majoritetsägande i tidningsrörelser i ett annat nordiskt land. En av dessa är Schibsted, som sedan 1990-talet äger de svenska tidningarna Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Den andra är norska Polaris Media – i vilket Schibsted är den största enskilda aktieägaren – som är huvudägare i Stampenkoncernen i Göteborg. Polaris klev in på den svenska tidningsmarknaden 2019. Och den tredje är svenska Bonnier som äger majoriteten av den danska affärstidningen Børsen.
Med det sagt så är det flera nordiska tidningsföretag som har minoritetsintressen på andra tidningsmarknader än de egna. Utöver de redan nämnda är Amedia och JP/Politikens Hus ett par exempel. Den förra är minoritetsägare i Bonnier News Local, vilket är ett dotterföretag till Bonnier News med fler än 40 svenska lokaltidningar i sin utgivning. Den senare äger en del av HD-Sydsvenskan i Helsingborg och Malmö. Ett tredje exempel är den svenska lokaltidningskoncernen NWT Gruppen, som är en av de största minoritetsägarna i både Schibsted och Polaris Media.
Mot bakgrund av den allt hårdare konkurrenssituationen för kommersiella nyhetsmedier kan det avslutningsvis noteras att samtliga av de tio största tidningsföretagen i Norden redovisade ett positivt ekonomiskt resultat under 2021.
En metodkommentar
Rangordningar av de största tidningsföretagen i en specifik geografisk region – vilket är fallet i den här sammanställningen – är förknippade med en rad metodologiska utmaningar.
Historiskt sett har skattningar av storleken – inklusive marknadsandelar – hos enskilda tidningsföretag ofta byggt på uppgifter om tidningsupplagor. Sedan ett antal nordiska tidningar har valt att lämna de branschgemensamma nationella upplagemätningarna är den sortens sammanställningar inte längre möjlig på nordisk nivå. Det innebär att vi är hänvisade till ekonomisk omsättning från företagens årsredovisningar. Här är det viktigt att poängtera att de redovisade intäkterna avser företagens samlade intäkter, inte enbart dem som kan hänföras till tidningsverksamhet (vilka sällan är separat redovisade). Sedan relativt få av dagens tidningsföretag är verksamma enbart inom just tidningsutgivning, kan de redovisade siffrorna inkludera intäkter från t.ex. tryckeri- och distributionsverksamhet, tidskrifts- och bokutgivning, fastighetsverksamhet och kommersiell radio. I de fall då tidningsutgivningen är organiserad som en självständig division eller affärsområde i en större mediekoncern (vilket är fallet med t.ex. Schibsted), har vi valt att redovisa det ekonomiska resultatet för divisionen och inte koncernen. Alla dessa förhållanden försvårar den exakta jämförelsen av storleken på de största tidningsföretagen i Norden.
Det finns också metodologiska utmaningar när det gäller antalet tidningar som kontrolleras av respektive företag. Det finns i dag inga standardiserade mätningar som anger och kategoriserar antalet tidningar på de nordiska tidningsmarknaderna på ett systematiskt sätt. Av det skälet har vi valt att redovisa tidningsföretagens egna uppgifter när det gäller det egna tidningsinnehavet. I insamlingen av dessa uppgifter har vi valt att enbart inkludera tidningar (tryckt och digitalt) som ägnar sig åt generell nyhetsförmedling. Det innebär att mer nischade nyhetstidningar, med inriktning mot t.ex. affärs-, sport- eller livsstilsnyheter, har exkluderats från sammanställningen.